Drama/kreativa metoder

Drama kommer från grekiskan och betyder handling, genom att handla förändrar man sig själv och andra. Drama är ett sätt att öva sig att leva, menar Brain Way.

Drama blandas oftast ihop med teater, som visas upp inför publik, i teaterarbetet ingår olika dramaövningar. Inriktningen i en dramagrupp är att utvecklas som människa. Det man åstadkommer i en dramagrupp, ”visas” och upplevs i den egna gruppen.

 

Att vara tillsammans i en grupp där man arbetar med drama/kreativa metoder gör att du hittar nya sidor av dig själv. Du inspireras av andra, tränar empati och medkänsla, och inte minst upptäcker att det är roligt att ge sig hän i leken och det kreativa arbetet.

I drama/kreativa metoder ingår olika kommunikationsövningar, vilket innebär namnlekar, kontakt-, och samarbetsövningar. Dessa varvas med avslappnings-, koncentrations- övningar, inre och yttre bildskapande, och improvisationer. 

Katrin Byréus har skrivit boken "Kreativa Metoder", som jag inspirerats av. Hon använder sig av olika gestalningsövningar, värderingsövningar, och forumspel.

Min första kontakt med kreativa metoder var på 80-talet i samband med kurs i personlig utveckling.

 

Ordet kreativitet kommer från latinska Creare=skapa. Det kreativa tänkandet utspelar sig i det undermedvetna, till skillnad för det logiska. Hjärnforskaren Matti Bergström skriver att i hjärnan är det limbiska systemet som formar lek och kreativitet, (kaos – ordning). "Ur kaos föds ordning" är ett bevingat ordspråk.

 

 

Lite historik om drama!

Redan i det antika Grekland lades stor vikt vid individens utveckling. Sokrates som levde på 400-talet f Kr använde drama för att frigöra elevernas egen tankeförmåga, han kallade sin pedagogik för förlossningskonst, ett sätt att skapa goda och rättfärdiga människor.

Under medeltiden växte en ny forma av drama fram. Kyrkan använde sig av olika spel för att tolka bibeltexter, som mysterie- och mirakelspel.

På 1500-1600-talet växte humanistiska skolor upp, där skådespel och teater fick betydelse för undervisningen, främst i retorikundervisning och minnesträning. Luther rekommenderade drama som ett led i undervisningen. Skådespel baserade på bibelns berättelser uppfördes offentligt, som därmed fick en folkupplysande funktion.

Rosseau (1700-talet) ansåg att det var viktigt att ta vara på barnens lekar och kreativa aktiviteter, samt deras självständiga tänkande. Han ville utveckla fria människor.

Under senare delen av 1800-talet fanns pedagogiska förespråkare av barnets eget skapande och kreativitet, som Fröbel, M Montessori, och R Steiner. De är förgrundsgestalter även i dag.

Pedagogen och filosofen John Dewey (learning by doing) har inspirerat den moderna dramapedagogiken under 1900-talet och fortfarande.

Ur:Undervisa i pedagogiskt drama, Eberth/Rasmusson


 

 

Låt mig färga Dina vardagsdrömmar Jag vet utan ord allt Du längtar till

Jag kan lappa Dina Spruckna sömmar och locka till skratt när Du inte vill

 Allvar? Javisst! Men glöm ej att leka Stäng inte in det som glädjer ger

Din hand är tillför att känna och smeka Skjut undan kraven som bara blir fler!

av Gudrid Hansen